Laddning och korrektur.
Jag laddar för ett inlägg om kvinnosjukdomar. Saker som händer med kroppen och som bara, eller nästan bara, drabbar kvinnor. Jag har det inom mig men måste skriva det med en pigg hjärna istället för en trött, så ni får bara en teaser idag. Jag laddar. Jag upprörs i mitt inre. Jag förbereder mig på att rasa. Jag frestas nästan, men bara nästan, att skriva det här och nu för att min upprördhet blir så stor bara av att snudda vid de här tankarna. Men jag håller mig. För jag måste tänka klart. Piggt.
För övrigt anser jag att jag borde extraknäcka som korrekturläsare. För jag är grym på det. Och älskar det. Gör det av mig själv och får hålla i mig för att inte alltid påpeka för folk när deras texter inte stämmer till 100%. Och ofta tänker jag att de skulle bli glada om jag gjorde det ändå. Fast så vet man ju inte hur folk är. De kanske skulle tycka att det är jobbigt. Att jag bara lägger mig i helt plötsligt. Men med likasinnade kan jag göra det. Såna som jag vet egentligen kan och vet hur man skriver men som bara slarvat lite. Det är värre med folk där man inte riktigt vet. Då kan man trampa på tår...
Ok, jag tror tydligen att det är intressant för er att läsa om min önskan att vara korrekturläsare. Ursäkta. Men! Har ni texter som ni vill få hobbykorrade så skicka dem till mig. Jag gör det med nöje om jag har tid.
Förresten så är jag på båten. Sjukt trött efter helgen men rätt nöjd med att vara här ändå. Bara på lite dåligt humör just nu, alldeles utan anledning så vitt jag vet. Ovanligt för att vara jag. Jag har oftast en rätt tydlig uppåtframåtkänsla i kroppen som jag liksom utgår ifrån. Men, det kan ju vara tröttheten.
Och som ett litet p.s så känner jag till att jag inte skriver på korrekt svenska här i bloggen. Jag gör meningar av bisatser och stakar upp saker på ett sätt som man egentligen inte gör. Men det här är inte den typen av text tycker jag, så jag skriver som det känns som att det ska sägas. Så ni vet. Ni som kanske undrar om jag fått helt oförtjänt hybris och tror att jag kan nåt jag inte kan. För jag kan. Ganska så bra. Och tycker som sagt att det är roligt.
Men nu räcker det. Godnatt på er kära vänner.
För övrigt anser jag att jag borde extraknäcka som korrekturläsare. För jag är grym på det. Och älskar det. Gör det av mig själv och får hålla i mig för att inte alltid påpeka för folk när deras texter inte stämmer till 100%. Och ofta tänker jag att de skulle bli glada om jag gjorde det ändå. Fast så vet man ju inte hur folk är. De kanske skulle tycka att det är jobbigt. Att jag bara lägger mig i helt plötsligt. Men med likasinnade kan jag göra det. Såna som jag vet egentligen kan och vet hur man skriver men som bara slarvat lite. Det är värre med folk där man inte riktigt vet. Då kan man trampa på tår...
Ok, jag tror tydligen att det är intressant för er att läsa om min önskan att vara korrekturläsare. Ursäkta. Men! Har ni texter som ni vill få hobbykorrade så skicka dem till mig. Jag gör det med nöje om jag har tid.
Förresten så är jag på båten. Sjukt trött efter helgen men rätt nöjd med att vara här ändå. Bara på lite dåligt humör just nu, alldeles utan anledning så vitt jag vet. Ovanligt för att vara jag. Jag har oftast en rätt tydlig uppåtframåtkänsla i kroppen som jag liksom utgår ifrån. Men, det kan ju vara tröttheten.
Och som ett litet p.s så känner jag till att jag inte skriver på korrekt svenska här i bloggen. Jag gör meningar av bisatser och stakar upp saker på ett sätt som man egentligen inte gör. Men det här är inte den typen av text tycker jag, så jag skriver som det känns som att det ska sägas. Så ni vet. Ni som kanske undrar om jag fått helt oförtjänt hybris och tror att jag kan nåt jag inte kan. För jag kan. Ganska så bra. Och tycker som sagt att det är roligt.
Men nu räcker det. Godnatt på er kära vänner.
Kommentarer
Trackback
