Några punkter bara.
Om det mot förmodan skulle vara så att folk högt och lågt, till höger och vänster helt plötsligt har börjat läsa denna blogg, så skulle jag vilja upplysa om ett par saker:
1. Jag uppskattar inte sexuella inviter från män över 50 år. Detta är en generell regel och kan säkert ändras om det skulle vara så att jag mötte rätt 50-åring. Men chansen att du som är en berusad gäst på båten där jag jobbar, alternativt trummis i dansbandet som gästar oss i veckan, ska vara den rätta 50-åringen, är oerhört liten. Känner jag en dag att du är det, så kommer jag göra det klart för dig. Jag lovar. Fram till dess ser jag helst att allvarligt menade eller skojade inviter och kommentarer om allt från giftemål, till att hålla handen, till hur mina ben ser ut, till avsiktliga felhörningar på ordet "slippa" till "pippa", undviks i största möjliga mån.
2. Jag äger min gitarr. Och med "äger" menar jag att den är min och inte någon annans. Den är inte på båten för att valfria män ska kunna ta den och spela på den. Inte heller för att valfria män ska kunna ta den, spela på den samt undervisa mig i hur man spelar gitarr. Jag jobbar med att spela gitarr på den här båten. Det i sig är en liten fingervisning om att jag inte behöver undervisning. Och skulle det vara så att jag känner att jag gör det, så kommer jag uppsöka en gitarrlärare. Utanför arbetstid. Utanför scenen. Helst ska det även vara en person som inte redan brutit mot den regel som presenteras i punkt 1.
3. Jag tycker om mitt jobb. Hur otroligt det än kan verka med tanke på punkt 1 och 2 så gör jag det. Det finns otroligt många underbara människor på den här båten som gör att jag kan stå ut med de oerhört bisarra situationer som uppstår och som jag måste hantera.
4. Jag tycker även att det är oerhört spännande att leva. Idag har jag från två olika håll inom vis/musik/teatervärlden fått höra att människor tror att min musik har potential att sälja stort. Två stycken. På samma dag. Oberoende av varandra. Och de är inte mina vänner. De är helt vanliga människor som tycker så utan att de redan älskar mig och liksom måste tycka det för att de älskar mig.
Det var vad jag hade att säga om världen, mitt lilla liv och mitt jobb idag. Mest blev det om mitt jobb och mitt liv. Världen får vänta. Kanske blir det imorgon jag skriver om kvinnosjukdomar? Vem vet. Som en förvarning kan jag avslöja att jag kanske tog i lite när jag använde just ordet "kvinnosjukdomar". För det är en specifik jag ämnar avhandla. Men så handlar ju saker så sällan bara om just det de handlar om. Allt är ju en del i nåt större.
Tack för idag hörrni. Nu går jag och lägger mig.
1. Jag uppskattar inte sexuella inviter från män över 50 år. Detta är en generell regel och kan säkert ändras om det skulle vara så att jag mötte rätt 50-åring. Men chansen att du som är en berusad gäst på båten där jag jobbar, alternativt trummis i dansbandet som gästar oss i veckan, ska vara den rätta 50-åringen, är oerhört liten. Känner jag en dag att du är det, så kommer jag göra det klart för dig. Jag lovar. Fram till dess ser jag helst att allvarligt menade eller skojade inviter och kommentarer om allt från giftemål, till att hålla handen, till hur mina ben ser ut, till avsiktliga felhörningar på ordet "slippa" till "pippa", undviks i största möjliga mån.
2. Jag äger min gitarr. Och med "äger" menar jag att den är min och inte någon annans. Den är inte på båten för att valfria män ska kunna ta den och spela på den. Inte heller för att valfria män ska kunna ta den, spela på den samt undervisa mig i hur man spelar gitarr. Jag jobbar med att spela gitarr på den här båten. Det i sig är en liten fingervisning om att jag inte behöver undervisning. Och skulle det vara så att jag känner att jag gör det, så kommer jag uppsöka en gitarrlärare. Utanför arbetstid. Utanför scenen. Helst ska det även vara en person som inte redan brutit mot den regel som presenteras i punkt 1.
3. Jag tycker om mitt jobb. Hur otroligt det än kan verka med tanke på punkt 1 och 2 så gör jag det. Det finns otroligt många underbara människor på den här båten som gör att jag kan stå ut med de oerhört bisarra situationer som uppstår och som jag måste hantera.
4. Jag tycker även att det är oerhört spännande att leva. Idag har jag från två olika håll inom vis/musik/teatervärlden fått höra att människor tror att min musik har potential att sälja stort. Två stycken. På samma dag. Oberoende av varandra. Och de är inte mina vänner. De är helt vanliga människor som tycker så utan att de redan älskar mig och liksom måste tycka det för att de älskar mig.
Det var vad jag hade att säga om världen, mitt lilla liv och mitt jobb idag. Mest blev det om mitt jobb och mitt liv. Världen får vänta. Kanske blir det imorgon jag skriver om kvinnosjukdomar? Vem vet. Som en förvarning kan jag avslöja att jag kanske tog i lite när jag använde just ordet "kvinnosjukdomar". För det är en specifik jag ämnar avhandla. Men så handlar ju saker så sällan bara om just det de handlar om. Allt är ju en del i nåt större.
Tack för idag hörrni. Nu går jag och lägger mig.
Kommentarer
Trackback
