Bråck i hjärnan.

Oj vad värdelös jag varit på att blogga. Sorry. Har lite mycket i hjärnan nu med sista veckan på båten, städa ur lägenheten hemma, repa inför säsongen på 2entertain, och försöka träffa alla vänner innan jag åker! Stressen börjar kännas... Men det ska nog gå bra.

Nu i dagarna har Hanna Hellquist, som jobbar på Morgonpasset i P3, förmedlat ganska många människors tankar kring sexism på Twitter, och det berör mig mycket. Det som har hänt är alltså att hon startat ett samtal/en diskussion vid ett tillfälle, och efter det fått en massa svar, som hon vidarebefordrat till sina följare (=läsare på Twitter). Och det har varit till stor del helt vanliga små berättelser, men som belyser att vårt samhälle liksom är snedvridet. Jag har inte kvar så många av dem, men ett par exempel på saker hon vidarebefordrat:

"När 5åriga pojkar redan lärt sig att håna killen i gruppen som säger att rosa är hans favoritfärg."

"Minns vad min tekniklärare Yngve sa en gång: "Det var ju till och med tjejer som hade mvg på provet här då va""

Hon själv har oxå skrivit sina egna små inlägg, tex:

"Minns vad en chef sa till mig en gång ang feminism. "Ni kräver så mycket, men nu måste ju visa att ni är värda det också.""

Och de här berättelserna, meningarna, (de flesta från och om kvinnor och hur man behandlats i olika situationer) visar på så mycket, på hur samhället är uppbyggt och hur vissa beteenden accepteras och uppmuntras, medan andra fortfarande, än idag är totalt tabu, beroende på om man är pojke eller flicka, man eller kvinna.

Men det jag egentligen vill ta upp är inte det här, att Hanna lyfter fram det, eller att det förekommer. För det gör det ju, och ni som läser den här bloggen vet förmodligen redan att jag typ får bråck i hjärnan av tanken på det. Det jag vill ta upp är de reaktioner det fått. Från en grupp, huvudsakligen bestående av män (enbart män, mig veterligt, men det kan jag inte vara säker på, så vi säger huvudsakligen), som reagerat som att det Hanna, och de som skickat sina berättelser till henne, håller på med och uppmuntrar till är nåt slags manshat. Som att, att påvisa orättvisor i samhället, som huvudsakligen drabbar kvinnor som grupp, är detsamma som att hata gruppen "män".

Här sätter jag punkt, för nu fick jag nog ett bråck i hjärnan ändå. Det blir kortslutning i min hjärna. Skulle så gärna lägga ut mera om hur urbota dumt och bak och fram det är. Men det går inte. Ursäkta. Hoppas ni vill tänka klart tanken själva. Och att inte ni oxå drabbas av bråck nu på grund av mig. Det vore tråkigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0