Öppet brev till Anna Laestadius Larsson.
Tummen upp för starka, fina människor som du, fröken Svensson, tummen upp!
Mina tårar rinner längs kinderna när jag läser detta inlägg. Tänk va lite man vet egentligen. Jag hade ingen aning om att du och dina systrar hade det så här när ni växte upp. Tänk va vanligt det är ändå, att det är just så här i många hem, fast inga utomstående har någon aning.
Spriten är ett djävulens påfund, främst i en missbrukares händer. Jag vet, för min bror var en missbrukare, ja han VAR, han är ju död nu...
Kram
Tack du kloka och starka kvinna för att du sprider dina tankar. Du är en av de personer som gör världen lite bättre. Stor kram!
Så jävla bra Erika!
Hatten av för dig Erika.
Det var som att bitvis läsa om min egen uppväxt. Tack för din förmåga att sätta ord på det du/vi upplevt och i viss mån fortfarande upplever. Kämpa på!
Mycket bra skrivet! :-)
Mycket bra skrivet. Har vuxit upp med en pappa som periodvis druckit för mycket. Det var inte på samma sätt som du beskriver just därför att det skedde periodvis och i viss mån var kopplat till psykisk sjukdom, men när det hände så kunde det gå riktigt galet. Det som satte djupast spår hos mig, i många år framöver, var personlighetsförändringen som uppstod då han drack. Det var så fruktansvärt obehagligt att se min vanligtvis lugna och snälla far bli en oberäknelig någon annan. Jag visste aldrig hur han skulle bli. Ibland gråtmild och ångerfull, ibland elak, ibland oansvarig och försvann iväg spårlöst. Den här personlighetsförändringen observerade jag sedan även hos andra vuxna som på fester etc drack lite "mer civiliserat". Inte lika intensiva förändringar, men precis lika obehagligt. Min poäng är att oavsett om du har missbrukande föräldrar eller "normaldrickande" föräldrar så har alkohol en effekt den som dricker. Denna effekt kan vara mycket obehaglig/traumatisk
att bevittna. Jag tror att det sätter djupare spår i "normaldrickande" föräldrars barn än de förstår. Föräldern som ska vara barnets trygga punkt i tillvaron blir helt plötsligt lite förändrad... på ett obestämt och otryggt sätt. Även om det knappt är märkbart kan det vara nog så läskigt. Jag tycker att det verkar naivt av skribenten att föra det argument hon gör, att dricka framför sina barn är inte att sätta dem i främsta rummet.
Bra för Annas barn att hon publicerat sina dryckesvaror offentligt! Nu vet både skola, förskola och socialtjänst vad hennes barn går igenom! Nu är det många ögon som ser!
Visst kan man diskutera om det någonsin är okej att dricka inför barn, sina eller andras Men jag tror att om man tänker till ett steg till så svarar de flesta nej!
Hur många skulle inte med rätta anmäla den förskollärare som började förfesta på jobbet?! Om än bara lite grann? Bara lite lite? Argumenten i anmälan skulle självklart vara först och främst för att hon är på jobbet , men skälen skulle ju i slutänden vara för att hon inte skulle kunna ta hand om barnen på bästa sätt!
Så om nu de som är totala proffs på att ta hand om barn inte i allmänhetens ögon skulle ha förtroendet att göra det lite berusade! Varför ska då alla människor som bara råkat bli föräldrar ha samhällets förtroendet att ta hand om barn när de är fulla?!
Tja tänka på det kan man alltid göra?!
Tack Erika! Jag studsar t.o.m. över ordet "normalbrukare", att man anser att den sociala normen är att dricka sprit.
Så bra skrivet Erika! Jag känner igen mig i vart enda ord... Jag har samma problem i min familj, med min mamma, så länge jag kan minnas. Jag är fortfarande orolig och det knyter sig i magen varje gång jag ringer hem eller ska på besök. Vilket mamma möter jag denna gång?
Själv beslöt jag för nu snart 3 år sedan att avstå helt från alkohol för jag vill inte riskera att själv hamna där. Jag är oerhört stolt över mig själv för detta beslut!
du är underbar Erika!
Riktigt bra skrivet!(!)
Du skriver så sant, så bra och med sån kraft att jag blir alldeles stum hurrudu!! fortsätt skriva, tycka tänka!
Fantastiskt välskrivet Erika! Tänk vad lite vi vet om de runtomkring oss...
Tragiskt det du beskriver att du fått varit en del av. Det som skrämmer är att jag tror det finns många barn som går igenom det du gjorde, och det behöver inte vara så illa som du beskriver för att man som barn sitter uppkrupen i sängen och är otrygg över vad som försigår runtomkring en. Skrålande, omdömeslösa, opålitliga föräldrar. Det räcker med orden " nä jag tar mig en öl" för att man som barn tappar tryggheten hos sin förälder. Skribenten i den här artikeln verkar tycka att hennes ego och behov som människa förverkligas med alkohol, och att det överstiger verkligheten att sätta sina barn i första rummet. Jag dricker ett glas vin framför mitt barn till maten. Det är inte ok, och det skall det inte vara. Det är ett val jag gör om att hantera alkoholen på ett relativt ok sätt eller inte. Men det är inte bra. Kommer bära med mig ditt inlägg länge.
Hej! Gammal artikel. Men mycket skrivet... Känner igen mig mycket i din situation. Har precis börjar gå i Psykoterapi för mina upplevelser i min uppväxt. Lång väg innan jag mår bra. Skulle vara kul om du har lust att mejla lite med mig. Dela upplevelser etc, om du har ett sånt behov. i know i have.
Hör gärna av dig.
Kram, J - 32 år.
