anjaerika

Känsliga läsare varnas härmed för fortsatt läsning. Och med känsliga menar jag dig, Line.

Jag blev nästan hoppspindlad idag! Jag och Alex var ute på en löprunda (årets första!) och skulle upp i bergen en sväng tänkte vi. (Här skulle jag kunna skriva lite om att löprundan då förvandlades till lätt bergsklättring, men allt i sinom tid, det här är viktigare) Väl uppe på berget var det makalöst vackert, vi joggade knappt längre men det gjorde ingenting, för vi fick se en sköldpadda, en hel skock med getter med tillhörande getherdinnor, fantastisk utsikt, och, på väg ner, även en hoppspindel. Eller, vi tror att det var det, för det såg inte ut som en gräshoppa, men vi kan oxå hitta på det här, men det är det närmaste sanningen vi kommer, så vi kör på det. Det var en ca 2X2 cm stor varelse som hoppade i det höga gräset, men inte så som en gräshoppa liksom gör, utan mer i attacker. Och jag blev lite nyfiken så jag tänkte att jag skulle titta lite närmare på den. Men det gick ju inte. För jag blev för rädd när den hoppade till, jag skrek i högan sky och sprang snabbt som attan därifrån. Jag tror att jag hade dött på fläcken om den hade hoppat på mig. Och det kanske den fattade, för den hoppade åt andra hållet. Det hade jag oxå gjort i och för sig, om en varelse som var ca tusen gånger större än jag själv hade dykt upp och förföljt mig. Så, så gick det till när jag nästan blev hoppspindlad i det turkiska bergslandskapet ovanför Pascha bay!

Att joggingen blev bergsklättring berodde för övrigt på att Alex hade varit på berget för tre år sedan, en gång, och trodde att hon visste på ett ungefär hur vi skulle gå för att ta oss upp. Vi fick vända efter ett tag när höjden och branten blev för mycket för mig och jag inte vågade titta ut längre. Men det var härligt så länge det varade. Sen gick vi en annan väg upp, en utan stenrösen och hålla-i-sig-för-att-inte-ramla-ner-stigar. Och på vägen ner plockade vi citroner och apelsiner som vi nu har i vår lilla fruktskål på köksbordet. Fattar ni att jag lever i det här? Sjukt är det.  

Idag är det 2 maj. Om 24 dagar är min storasyster och hennes äldsta dotter här. Det är det bästa med den här säsongen tror jag. Det ska bli så fantastiskt härligt att ha dem här!!!

I afton har vi varit nästan lediga, och det beror på att det är Bingolottovecka på jobbet och vi har en massa annat som händer lite här och där, nu och då. Och ikväll är det danskväll. Arvingarna spelar så svetten lackar där nere, och jag hör genom min öppna balkongdörr hur Casper tar i från tårna i Eloise! Härliga tider, hörrni!