anjaerika

Åh herregud. Jag har alldeles glömt bort att den här bloggen finns, jag har så mycket annat att göra. Hoppas att ni överlevt utan mig!

En kort redogörelse:
1. En sån karl är inte världens lättaste låt att få tag i noter till. Men det gick till slut.
2. Det är vinter i Götet.
3. Att vara kvinna på en dejtingsajt är ett halvtidsjobb.
4. Vidare gällande punkt 3 så finns det en hel del idioter på dejtingsajter.
5. Jag tränar äntligen som jag vill och det gör mig lycklig i hjärta och själ. (och rygg)
6. Snart är det jul. Jag längtar efter systrarna och ungarna och ledigheten.

Så, kort och koncist! Återkommer!

Oj vad jag har gråtit nu. Jag hade (pga Turkietvistelsen) helt missat Carina Bergfeldts text om Utøya, som kom runt årsdagen, och som är helt makalös. Hon fick pris för den idag, det var därför jag fick syn på den. Det priset förtjänar hon verkligen.

http://bit.ly/Obuupf

Hallå ja! Dagens tankar:

1. Jag beundrar Soran Ismail, som höjer blicken över vad Sverigedemokrater gjort och inte gjort, och istället just nu använder sitt kändisskap till att påtala att det stora problemet inte är SD som parti eller deras företrädare, utan att en massa människor tycker som de.

2. Jag vill inte att barn ska dö. Inte i cancer på Östra Sjukhuset i Göteborg och inte i bussolyckor i Egypten.

3. Min systerdotter har tappat sin första tand! Och hon är frisk och kry och underbar, något jag uppskattar mer än nånsin nu när en väns väns son är döende. 

4. Jag tänker mer och mer på att försöka konsumera mindre och leva snålare, för att jag helt enkelt inte vill lägga nästan all min tid på att jobba för att få in pengar som sen bara ska gå runt i systemet. Enda undantaget skulle väl vara om jag får jobba enbart med min musik, men det gör jag ju å andra sidan inte för pengar så det är inte betungande eller stressande på samma sätt. Jag känner liksom att så som jag jobbar nu, i perioder på olika ställen, så skulle jag vilja kunna leva på de pengarna ganska länge efteråt och kanske max jobba halvtid nånstans för att få in till hyra och sånt. Eller spela och sjunga då alltså.

Ja, det var insidan av min hjärna just nu det. Hej så länge.

Igår, den 14 november 2012, publicerade Expressen en video som visar Sverigedemokraten Eric Almqvist när han en lördagsnatt sommaren 2010 bråkar med flera personer, kallar dem rasistiska och sexistiska saker och ja, är ett äckel, för att göra en lång, uppenbar, historia kort. Och under dagen igår höll både Almqvist själv och hans partiledare Jimmie Åkesson presskonferenser med besked om att Almqvist lämnar uppdrag inom SD, att det här var oacceptabelt beteende, och från Almqvist fick vi även höra ursäkter om varför det blivit så, att han var full, mådde dåligt och en del annat. Och att han inte längre står för det han sa och gjorde den natten.

Och jag vet att alla ni som läser det här redan vet vad jag tycker. Jag vet att det är en vidöppen dörr jag sparkar in. Men jag måste det. Vi måste säga det högt, varje gång, vi som inte håller med rasisterna om deras åsikter. Vi som tycker annorlunda måste höras mer än de.

Så därför vill jag bara säga att jag inte tror på ett ord av vad Almqvist säger i sin presskonferens. Jag tror att han tycker precis så som han uttrycker sig i videon, att Sverige är hans, men inte Soran Ismails, land. Att han är värd mer, har större rätt till Sverige och att han har rätt att kalla en ung tjej som protesterar för hora. Jag är även övertygad om att påståendena om att han inte minns vad som hänt, samt att han aldrig sett videon i sin helhet tidigare, är lögner. Jag tror att både beteendet han uppvisar och orden han säger ligger helt i linje med hans ideologi, och att han skulle göra det igen vilken dag eller natt som helst om han inte hade så mycket att förlora på det.

Det här är alltså saker jag tror. Inget jag vet, men tror ända in i benmärgen.

Jag tror också att Jimmie Åkesson har haft vetskap om hur videon i sin helhet såg ut, men att han hoppats att den inte skulle komma fram. Inte för att han nödvändigtvis tycker att det hans partikamrater säger och gör är fel, utan för att det såklart skulle skada partiet. Och det hoppas jag innerligt att det gjort och kommer fortsätta göra. Det finns få saker jag hoppas mer just nu, än att det här ska få betydelse, spela roll, vara en ögonöppnare för folk som kanske inte riktigt sett vad SD egentligen, fortfarande står för.

Jag kommer så länge jag lever ta avstånd från den här typen av beteende och åsikter, och försöka sprida mina åsikter och synsätt med de medel jag har, även om ni bara är 20-30 stycken som läser den här bloggen dagligen.

Jag avskyr rasism, fascism, sexism och ojämlikhet. Jag vill leva i en öppen värld, ett socialistiskt samhälle där människor hjälper varandra och får lära sig allas lika värde. Och att det under min livstid blivit mindre än en självklarhet, att ett rasistiskt, fascistiskt parti har tagit plats i Sveriges riksdag är en sådan skam, en sådan mardröm att jag kan inte göra annat än sparka in öppna dörrar och säga självklarheter som vi redan vet. Jag måste. Vi måste. Om och om igen måste vi säga det, där vi kan, till de vi kan, så högt vi kan.

Det är lite konstigt med fars dag när ens pappa är död. Och när man inte riktigt vet hur det känns. Jag kollar fejjan och twittan nu på morgonkvisten och det jag ser är antingen "Grattis pappa!", "Saknar dig pappa" eller "Så tacksam för min fina pappa".

Men jag tänker att det måste ju finnas fler som jag. Vare sig papporna lever eller är döda måste det ju finnas fler som inte vill eller kan fira, som inte vet hur de ska uttrycka de känslor de har inför sin pappa och som kanske liksom jag lite oresonligt tycker att fars dag är en rätt meningslös dag som bara går ut på konsumtion.

Att jag tycker att jag själv är oresonlig beror på att jag inte alls har samma inställning till mors dag, för den relationen var inte svår, utan henne kan jag sakna och hylla i mitt minne en söndag i maj och årets alla dagar.

Så egentligen är det ju inte själva fars dag jag vänder mig emot. Det är ju att min pappa och jag hade en konstig relation som inte gick eller går att hylla hur mycket man än vänder och vrider på det.

Och så tänker jag att det här är ju inget jag skriver på facebook eller twitter mitt i allas fina ord om sina fäder, så jag får helt enkelt anta att det finns fler som känner som jag, men som inte heller kanske direkt skyltar med det. Men så gillar jag inte tanken på att relationer som kanske är helt värdelösa ska behöva firas för att samhället och Sveriges butiksägare har bestämt det, så då skriver jag det här i alla fall.

Det är jobbigt att ha en dålig pappa. Jobbigt när han lever och jobbigt när han dör. Jobbigt alla årets dagar och väldigt konstigt just på fars dag. Och ingen som känner så är ensam, hur mycket det än känns så. Här sitter jag, 30 år gammal, med en avliden pappa, och vet inte hur jag ska känna eller vad jag ska säga.

Jag är barnvakt! Åt en av världens finaste ungar, unge herr Rosén. Vi har haft en fin kväll och han har varit så mycket mönsterbarn man kan vara när man är 7 månader och endast kan kommunicera med gråt eller skratt typ. Så han var lite ledsen när han var trött. Och han gråter i sömnen när han tappar nappen eller är törstig. I övrigt, finfina tider! Tex gick en stor del av hans vakna tid ikväll åt till att beundra sig själv i spegeln, sen titta på mig och skratta, och så långsamt föra ansiktet mot sin spegelbild tills näsan nuddade spegeln.

Det bästa med kvällen är dock att hans ömma föräldrar hade gjort separata bruksanvisningar för gröten och vällingen och mätt upp vatten i förväg, och att modern under de sex timmar hon varit skild från sin son har smsat fyra gånger och ringt en. Fadern har ringt två gånger.

Behöver jag tillägga att denna son är deras förstfödde?

Tobbe och Amanda, jag älskar er. Och eran unge.

Jag blir ta mig fan tokig snart. Min hjärna imploderar och jag lägger mig ner och ger upp.

MÄN I VÄRLDEN: SLUTA VÅLDTA KVINNOR OCH BARN!

Det är mitt budskap idag. För världen är så jävla upp och ner, så vriden och så felkonstruerad när detta är något som pågår, som tillåts pågå, världen runt, varje dag.

NI FÅR INTE GÖRA SÅHÄR! NI MÅSTE SLUTA!!!!

Och säger ni ett jävla pip om att män också våldtas och är utsatta då kan ni dra åt helvete för då fattar ni fan ingenting. Detta systematiska förtryck av kvinnor är så djupt rotat, går så långt att vi inte ens behöver benämna mäns utsatthet i samma meningar. För det är inte samma sak.

Alla, män som kvinnor, måste kämpa för en jämlik, sexismfri värld. Ingen får fortsätta cementera könsroller, ingen slipper undan, ingen får "inte bry sig" och ingen får motarbeta kampen. För det är för allas frihet vi gör det här!

Och idag, mer än nåt annat, för att kvinnor och barn ska slippa bli våldtagna och ovanpå det dessutom skämmas för det.

Alla ska fan med på det här tåget. Ingen slipper undan. Ja, jag tittar på dig. Hjälp till nu för helvete.

Tänk att många knappt eller inte alls märker att man undviker att svara på "hur är det?"-frågan om man fokuserar tillräckligt mycket på deras svar när man frågar dem.

Ja hej! Nu är jag hemma och har ju så varit i snart en vecka, men eftersom jag fick chockstart med vikariat på heltid på mitt gamla rytmikjobb, så har jag inte riktigt hunnit med att varken fatta att jag är hemma eller meddela mig i detta medie. Men så är det i alla fall! Och nu sitter jag hos Roséns och har ätit middag och får kolla på Så mycket bättre, så livet är gott.

Hallå! Jag ser inte era kommentarer i appen jag använder!! Och eftersom jag nästan uteslutande använder den nuförtiden så har jag inte sett att ni kommenterat nåt alls på jättelänge. Förlåt för uteblivna svar!

Maria, om du läser detta: ska undersöka om Pekkaris Kök kommer livestreamas, vet att det åtminstone Bambusrats en gång, men vet inte riktigt hur det funkar. Kollar upp detta!

Japp, sån är jag vet ni, personlig och härlig i bloggen. Det kan man vara när man inte är en s.k storbloggerska utan snarare en liten

Imôra åker jag hem! Wiiii!

"Varför kallar du dig feminist? Det är ju ett så utestängande ord, menar jag."

Denna fråga fick jag på Twitter häromdagen. Och tänkte, samt svarade, såhär:

"Ja du, det är "patriarkat" oxå, men att vi lever i det dagligen ifrågasätts inte, för det är normen. Dessutom är feminism inkluderande, för vi kämpar för allas rätt till frihet från begränsande könsroller och normer, inte bara kvinnors."

Att feminism skulle vara ett utestängande ord. Tänk ett varv till, bitte.

PÅ SÖNDAG KOMMER JAG HEM!!!! Vi firar med en ödlebild tänkte jag, det är det nya nu ju.

Idag började det regna när jag var på gymet. Vanligtvis är det inte ett problem eftersom gymet ligger inomhus. Men idag regnade det liksom inte litegrann. Inte ens halvmycket. Hela jäkla himlen och allt den gått och burit på i sex månader föll ner och det forsade in vatten under gymets stängda dörr (som dessutom ligger innanför en annan stängd dörr). Inom loppet av 5 minuter var hela gymgolvet vattenfyllt, efter 5 minuter till stod det ca 4-5 cm vatten i hela rummet. Jag och de två andra som var där hjälptes åt att lyfta undan elektronisk utrustning, få bort sånt som är gjort av trä från golvet, och knyta upp de hellånga gardinerna som täcker alla speglar längs väggen. Dessutom fick jag ett samtal om att vi inte fick lämna gymet innan det var ok:at av någon, eftersom det då skulle forsa in ännu mera vatten. Så där sprang vi omkring, barfota och svettiga, tills bakdörren hade "säkrats" och vi blev hämtade.

Ja, det var min eftermiddag det. Sen blev jag härskarteknikad för ca hundrade gången i sommar för en stund sen också. Det var roligare med översvämningen.

Jag vill nu meddela att jag har tre lediga dagar kvar här, nio arbetsdagar, en städdag och en resdag. Sen, söndagen den 21/10, framåt eftermiddagskvisten, då kommer jag hem. Jädrar anamma vad gött det ska bli.