Hejdå på ett tag... Med påsar unde
Hejdå på ett tag... Med påsar under ögonen, allvarlig blick och en väska som inte går att stänga lämnar jag Wavrinskys plats och Reutersgatan denna söndagmorgon tillika sista dag i februari. Jag har gråten bakom ögonlocken och är samtidigt upprymd, två känslor som är svåra att kombinera. Blev erbjuden avvinkning och det kändes fint men för svårt. Jag vill inte gråta nu. Jag vill inte heller lämna Göteborg. Självaste staden är underbar, och med alla mina älskade i är den ju hemma. Hemma hemma. Och det visste jag ju iofs redan. Det är äventyr istället för hemma nu ett tag. Det är det nya. Fina Götet och fina alla här, jag kommer sakna er. Snart är jag tillbaka. Yeah.
En smitning!
Snart färdigpackad! Men varför sjunger jag inte med i låtarna som går på repeat här hemma? Har blivit så van att ha på showmedleyn i bakgrunden att jag glömmer bort att sjunga med. Det får det bli ändring på nu! Lalalala!!! Ja, det här var alltså så länge som jag har mage att smita ifrån flyttstäd, packande och repande. Åter till kaoset!
26/2
Snart har jag packat bort det som ska bort, packat ner det som ska ner och gjort en ikeakasse av alla mina sommarkläder! Det tar sig på flyttfronten vill jag lova! Mycket tack vare Alex som underhållit mig medan jag grejat, och hjälpt mig bära ner i källaren.
Idag har konceptet öppet hus nått nya höjder! Först kom MALIN, Johan och Line, kort följda av Amanda som även hade med sig sockerkaka! Strax därefter kom Maria S och Björn, och en stund senare även John!! Och nu ikväll har jag som sagt haft Alex här, samt Katrin och Patrik. Jag är mycket glad över alla fina människor som kommer hit och förgyller mitt liv nu strax innan jag måste lämna allt.
Är så himla trött, det här verkar inte bli ett så livat inlägg. Hej, det här har jag gjort, kanske jag skulle döpa det till.
Har haft fina samtal ikväll. Ibland är det skönt att bena ut vad som är viktigt! Och att upptäcka hur nöjd man faktiskt är med sin tillvaro, hur gött livet är och vad skönt det är att veta det! Haha, jag låter lite nyfrälst, men men...
Imorn ska jag försöka hinna med att springa, städa, packa, repa, ta ett glas vin hos Amanda sen ett till hos Johan och sen gå på en 40-årsfest. Vi får se hur det går. Att repa, packa och städa måste prioriteras men jag vill gärna hinna med så mycket som möjligt. Alltså ska jag sova nu.
Ingen bild är ingen bild. Ett gammalt indianskt talesätt.
Idag har konceptet öppet hus nått nya höjder! Först kom MALIN, Johan och Line, kort följda av Amanda som även hade med sig sockerkaka! Strax därefter kom Maria S och Björn, och en stund senare även John!! Och nu ikväll har jag som sagt haft Alex här, samt Katrin och Patrik. Jag är mycket glad över alla fina människor som kommer hit och förgyller mitt liv nu strax innan jag måste lämna allt.
Är så himla trött, det här verkar inte bli ett så livat inlägg. Hej, det här har jag gjort, kanske jag skulle döpa det till.
Har haft fina samtal ikväll. Ibland är det skönt att bena ut vad som är viktigt! Och att upptäcka hur nöjd man faktiskt är med sin tillvaro, hur gött livet är och vad skönt det är att veta det! Haha, jag låter lite nyfrälst, men men...
Imorn ska jag försöka hinna med att springa, städa, packa, repa, ta ett glas vin hos Amanda sen ett till hos Johan och sen gå på en 40-årsfest. Vi får se hur det går. Att repa, packa och städa måste prioriteras men jag vill gärna hinna med så mycket som möjligt. Alltså ska jag sova nu.
Ingen bild är ingen bild. Ett gammalt indianskt talesätt.
Sprint med spurt
Det där maratonet jag var inne i, det kroknade. Eller, det blev ett sprintlopp med hård spurt, vann gjorde viljan att skriva klart en låt... Den är sjukt svårt att stå emot den, vill jag lova! Här skulle man kunna börja babbla om kall och att låtar skriver sig själva, man är bara en kanal, men icke! Jag gör det för att jag måste på ett sätt men mest för att jag vill. Och att de skriver sig själva, det är lögn och förbannad dikt vill jag lova. Man krampar, man har ångest, man trampar runt här i sin lägenhet och försöker göra annat för att det är så jobbigt att sätta sig och få klart det. Sig självt skriver inget. Inte i mitt hem iaf. Möjligtvis ett blogginlägg eller två, när man återigen försöker smita från sina måsten. Då går det undan på tangenterna minsann!
Jag hanterar stress genom att blunda för den, tro att den är på låtsas samt ställa in korta små saker jag skulle ha gjort, så att det ska kännas lite bättre att vara här hemma. Jag tror det blir bra. Jag tror att jag kan mer än jag tror. Av alla fyrtiotusen låtar jag ska kunna tills på måndag alltså. De sitter där nånstans, i bakhuvudet.
Det regnar i Götet för närvarande. Gamla goda regnet är tillbaka, man får bara hoppas att det inte fryser. Då blir det gamla goda kaoset istället. Två saker vi vet mycket om här på framsidan.
Babbel? Hörde jag nån viska att jag skriver om oväsentligheter och att det verkar som att jag förhalar något? Nej, jag tänkte väl det. Här tänks tankar av tyngd. Som tex; undrar om det är försvarbart att läsa mera Twilight nu, eller kommer jag bli utstött av mina vänner? Är det försvarbart att lägga sig och läsa NU, när jag borde repa, eller som ovan skrivna ångesttext antyder, skriva klart en låt? Svaret på frågorna är skit samma och ja. Vilket betyder att jag kommer gå och lägga mig snart.
Ska bara hitta nåt fint att bjuda på först. Ein augenblick bitte.
Såhär vackert är det i Dalsland by night i den svenska sommarnatten.
Tack för mig.
Jag hanterar stress genom att blunda för den, tro att den är på låtsas samt ställa in korta små saker jag skulle ha gjort, så att det ska kännas lite bättre att vara här hemma. Jag tror det blir bra. Jag tror att jag kan mer än jag tror. Av alla fyrtiotusen låtar jag ska kunna tills på måndag alltså. De sitter där nånstans, i bakhuvudet.
Det regnar i Götet för närvarande. Gamla goda regnet är tillbaka, man får bara hoppas att det inte fryser. Då blir det gamla goda kaoset istället. Två saker vi vet mycket om här på framsidan.
Babbel? Hörde jag nån viska att jag skriver om oväsentligheter och att det verkar som att jag förhalar något? Nej, jag tänkte väl det. Här tänks tankar av tyngd. Som tex; undrar om det är försvarbart att läsa mera Twilight nu, eller kommer jag bli utstött av mina vänner? Är det försvarbart att lägga sig och läsa NU, när jag borde repa, eller som ovan skrivna ångesttext antyder, skriva klart en låt? Svaret på frågorna är skit samma och ja. Vilket betyder att jag kommer gå och lägga mig snart.
Ska bara hitta nåt fint att bjuda på först. Ein augenblick bitte.
Såhär vackert är det i Dalsland by night i den svenska sommarnatten.
Tack för mig.
Bildbevis Jag glömde Malin i min
Bildbevis
Jag glömde Malin i min besöksuppräkning i förrgår och får skämmas över detta, men här ovan syns klart och tydligt att jag mindes henne när jag skrev ner i min kalender vilka som varit här, och kalendern är mera verklig än bloggen! Så, råd och bot är gjort. Nu fortsätter repmaratonet jag befinner mig i för tillfället.
Jag gjorde fel men härliga saker idag!
Jag chattar med John, tänker på morgondagen, och oroar mig igen för att jag repar för lite. Men jag repar ändå. Fast för lite alltså. Idag har jag tex hunnit med en hel del annat, fast jag inte tänkte det. Men det har varit fina grejer! Jag har haft min sista timme med min P.T, och testat konditionen, som är härligt bra! Yay för mig! Jag har även fikat med Katrin, yay för henne! Varje gång jag träffar henne känner jag att jag vill träffa henne mer direkt för att hon är så himla härlig och underbar att umgås med! Och idag fick jag det, nästan iaf, för hon kom hem till mig efter jobbet! Jag har ju lite öppet hus här hemma nu i veckan, för att jag vill kombinera städande, fixande och repande med att träffa alla som jag kommer se så lite av under de närmaste 8 månaderna (även om jag varken städade, fixade eller repade nu ikväll...) Och förutom Katrin så var även Amanda, Line och Johan här, och vi hade det så himla gött! Känns så fint att få lite kvalitetstid med dem nu innan jag åker. Och just det! Imorse fick jag ju även Anton till frukost, han nappade oxå på mitt öppet hus-erbjudande. Härligt.
Men! Mitt i allt detta har ju ändå det bästa och största hänt. JAG HAR HÄMTAT MIN SKIVA! Inte en klar skiva, som kan ges ut, men en färdigmixad och mastrad skiva, som är riktig och som jag kan göra såna där riktigt riktiga skivor av när jag vill nu! Och med riktigt riktiga menar jag alltså pressade skivor som har tryck på och ligger i ett fint omslag med konvolut och så... Och det ska jag försöka göra när jag kommer hem från utlandsjobbet, men än så länge nöjer jag mig mer än väl med att han låtarna för mig själv att lyssna på och kanske lägga upp på myspace. Och jag har idag återigen tackat min lyckliga stjärna för att de underbara musikerna Johan, Johan och Per ville göra det här med mig, för det är så fiiiiiiiiiint! De har gjort underverk med min musik, det känns så bra!
För er som vill höra lite så kan ni gå in på http://www.myspace.com/anjaerikasvensson, där finns två av mina låtar hittills. Får fler på mp3 imorgon, och då lägger jag upp lite mera!
I övriga livet händer följande: jag har sålt min bäddsoffa och äntligen fått upp mitt piano! Jag har oxå börjat på en ny låt, vilket känns förlösande för jag har haft skrivkramp ett tag nu. Jag har börjat packa ner saker och sänt en tacksamhetens tanke till min lillasyster som ska hyra min lägenhet och som inte kräver att jag packar ner hela mitt liv. Det är underbart.
Ingen bild idag, men väl en fantastiskt glad Erika som nu ska lyssna lite mer på sig själv innan hon somnar. Yay!
Men! Mitt i allt detta har ju ändå det bästa och största hänt. JAG HAR HÄMTAT MIN SKIVA! Inte en klar skiva, som kan ges ut, men en färdigmixad och mastrad skiva, som är riktig och som jag kan göra såna där riktigt riktiga skivor av när jag vill nu! Och med riktigt riktiga menar jag alltså pressade skivor som har tryck på och ligger i ett fint omslag med konvolut och så... Och det ska jag försöka göra när jag kommer hem från utlandsjobbet, men än så länge nöjer jag mig mer än väl med att han låtarna för mig själv att lyssna på och kanske lägga upp på myspace. Och jag har idag återigen tackat min lyckliga stjärna för att de underbara musikerna Johan, Johan och Per ville göra det här med mig, för det är så fiiiiiiiiiint! De har gjort underverk med min musik, det känns så bra!
För er som vill höra lite så kan ni gå in på http://www.myspace.com/anjaerikasvensson, där finns två av mina låtar hittills. Får fler på mp3 imorgon, och då lägger jag upp lite mera!
I övriga livet händer följande: jag har sålt min bäddsoffa och äntligen fått upp mitt piano! Jag har oxå börjat på en ny låt, vilket känns förlösande för jag har haft skrivkramp ett tag nu. Jag har börjat packa ner saker och sänt en tacksamhetens tanke till min lillasyster som ska hyra min lägenhet och som inte kräver att jag packar ner hela mitt liv. Det är underbart.
Ingen bild idag, men väl en fantastiskt glad Erika som nu ska lyssna lite mer på sig själv innan hon somnar. Yay!
Om nån har missat det så är jag de
Om nån har missat det så är jag den där grymma tjejen. Hon som är snabbast i stan om man inte räknar hon som vann damsidan av Göteborgsvarvet förra året för hon sprang så fort att det var overkligt för oss som lever i det verkliga. Så alltså, 50:42. Det var milen idag det. Som sagt, grym och snabb, det är jag det. Självgod kommer ni snart börja kalla mig oxå men skit samma. Jag springer ifrån er. Nu är det kyckling.
Stressad
Oj oj oj... Jag måste lämna in min dator. Den surrar och har sig och efter samtal med asus kundsupport så säger de att de vill ha den och titta på den. Så jag måste till att börja med hitta igen kvittot så att garantin gäller. Sen måste jag lägga över allt jag vill spara, så att det inte försvinner när de lagar den. Vart ska jag lägga allt!?!?! Herreje, måste jag gå och köpa en extern hårddisk... Inte bra. Jag avskyr ju sånt här. Tekniken och jag, den boken kommer jag aldrig skriva. Gitarren och jag, kanske. Jag känner en stark önskan att strunta i allt det här och sätta mig med gitarren i famnen och bli tröstad nämligen.
Åh vad jag är glad att jag inte bo
Åh vad jag är glad att jag inte bokade tåg idag! Alla människor i hela Stockholm verkar samlade här på centralen för att se hur det går för tågtrafiken idag och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag bestämde mig för att ta bussen härifrån... Yay!
En glad flicka på väg till fina ba
En glad flicka på väg till fina barn!
Japp, och på köpet får ni en riktig bild på mitt hår. Jag har accepterat det nu för övrigt, men hoppas att solens strålar ska göra underverk senare i år. Ljusbrunt hår, känns lite meningslöst liksom. Jag vill ha antingen eller. Hur som haver så är jag nu alltså halvvägs till Sundsvall och detta gör mig glad, oavsett hårfärg! Mera barn åt folket, de lättar upp sinnet på ett fantastiskt sätt. Bara tanken på dem tom.
En annan tanke som allt oftare verkar verklig är den om Göteborgsvarvet. Me like den tanken. Shit vad coolt att springa 2,1 mil. Jag vill görat. Men först ska jag åka buss i ca 40 mil.
Jag gör det!
Sundsvall se upp, för nu kommer jag! Jag hade ju varken tid eller pengar till detta men väljer nu att strunta i dessa två faktorer och åker upp till Sundsvall över helgen för att få se min syster med familj innan jag åker ut på äventyr. Lägger just nu in alla mina stämmor i mobilen så att jag ska kunna repa på vägen, även om jag har svårt att se att jag kommer sjunga dem på vägen, kanske snarare lyssna... Men det hjälper ju oxå har man hört.
I övrigt har jag stressmage. Eller stresskropp kanske snarare. Kan inte sova ordentligt utan vaknar till höger och vänster hela nätterna. (tvärtemot ditt problem Line...) Detta är ett känt fenomen i mitt liv, att när jag känner att jag inte har kontroll utan det bara susar förbi runtomkring mig, så sover jag dåligt. Ska försöka lugna ner mig. Repa, ringa, ta en sak i taget. Svårt men det kanske går.
Det enda som känns lite trist just nu är att jag inte hinner springa idag innan jag åker. Men jag överlever. Jag får ta en extra runda på stranden i sommar istället. Hörrni, det lät väl gött?! Det är ju där jag ska genomföra träningen inför nästa år Göteborgsvarv. På en strand vid medelhavet. Där kom suset av avundsjuka ja.... Samt viskandet att hon är galen som tänker springa omkring när hon mycket väl skulle kunna bara ligga ner i sanden hela sommaren. Men det vill jag ju inte. Så det är en dålig idé.
Kort resa innebär kort packning, det är det bästa med snabbvisiter. Tandborste o ett nattlinne. Gött.
Bättre allt. Liv, tid och dag.
Bättre! Det är det faktiskt nu. Ångesten som hade taget om mig har släppt och jag har som ni ser här nere börjat repa lite mer på allvar. Ska fortsätta med detta imorgon samt ringa runt lite. Lite allmänt sådär kan man tycka, ringa lite. Men jag vill få tag på folk, så att jag kommer igång med mitt lilla projekt.
I afton har jag testat Friskis&Svettis gym och det var helt ok även om det inte kunde mäta sig med mitt älskade Sportlife nere vid Domkyrkan. Kände dock av mina benhinnor vilket var mycket tråkigt så nu ska jag smörja in mig med oanständiga mängder ormsalva innan jag somnar och hoppas att den gör underverk i natt. För jag vägrar verkligen ha ont i benen! Då försvinner ju mitt största nöje! Ok, jag har andra nöjen som oxå är stora och jättebra, men ensam, om jag inte har nån att vara med och känner mig lite rastlös, så finns det ju inte mycket som slår en stund på löpbandet. Och idag sprang jag halvmilen superfort dessutom, så jag fåååår verkligen inte få ont i benen! Jag accepterar det icke! Tiden var för övrigt 24:17, jag vet att ni är nyfikna. Undrar om jag kommer komma ner under 50 minuter på milen.... Miltiden idag är ju 48:34, men det är ju för att jag bara sprang hälften så långt. Så fort orkar jag ju inte springa hela milen... Shit vad intressant det här måste vara för er små stackare som följer min lilla blogg...
För övrig är det bättre även för att jag fått så mycket fint idag! Pyssel hos Tobbe & Amanda i sällskap av Line och John samt lilla Doris, och sen häng med Alex och Katrin och så Patrik! Inte fy skam för en torsdag, det säger jag er.
Nu är det åter natt och dags för sängen. Den som jag gillar skarpt nu för övrigt! Den gnekar lite men i övrigt är den grym! Och jag är inte ens rädd för att gå ner för stegen. Allt i livet kan övervinnas och besegras, bara man vill och inte riktigt tänker sig för. Dagens råd mina vänner. Sov gott.
I afton har jag testat Friskis&Svettis gym och det var helt ok även om det inte kunde mäta sig med mitt älskade Sportlife nere vid Domkyrkan. Kände dock av mina benhinnor vilket var mycket tråkigt så nu ska jag smörja in mig med oanständiga mängder ormsalva innan jag somnar och hoppas att den gör underverk i natt. För jag vägrar verkligen ha ont i benen! Då försvinner ju mitt största nöje! Ok, jag har andra nöjen som oxå är stora och jättebra, men ensam, om jag inte har nån att vara med och känner mig lite rastlös, så finns det ju inte mycket som slår en stund på löpbandet. Och idag sprang jag halvmilen superfort dessutom, så jag fåååår verkligen inte få ont i benen! Jag accepterar det icke! Tiden var för övrigt 24:17, jag vet att ni är nyfikna. Undrar om jag kommer komma ner under 50 minuter på milen.... Miltiden idag är ju 48:34, men det är ju för att jag bara sprang hälften så långt. Så fort orkar jag ju inte springa hela milen... Shit vad intressant det här måste vara för er små stackare som följer min lilla blogg...
För övrig är det bättre även för att jag fått så mycket fint idag! Pyssel hos Tobbe & Amanda i sällskap av Line och John samt lilla Doris, och sen häng med Alex och Katrin och så Patrik! Inte fy skam för en torsdag, det säger jag er.
Nu är det åter natt och dags för sängen. Den som jag gillar skarpt nu för övrigt! Den gnekar lite men i övrigt är den grym! Och jag är inte ens rädd för att gå ner för stegen. Allt i livet kan övervinnas och besegras, bara man vill och inte riktigt tänker sig för. Dagens råd mina vänner. Sov gott.
Kolla in mig! Jag repar! Lyssnar p
Kolla in mig! Jag repar! Lyssnar på låtar, stryker under mina stämmor o sjunger med! Fast snart ska jag gå och socialisera, det måste man också göra veckan innan man flyttar. Men det känns kul att repa idag, yay!
Tusen tankar
Tusen tankar. Det går hon i, Helen. Jag gör henne sällskap och tror att det beror dels på kaffet som jag drack lite för sent, och dels på att jag faktiskt har mycket att kontemplera över. Det är inte ofta jag bloggar två gånger om dagen heller, så bara där har vi ju ett tecken på intensiv verksamhet i hjärnan. Får ingen riktig ordning just nu, mer än att jag längtar till mitt löpband, vilket i sig betyder att jag längtar efter att stänga av, för det är det jag gör när jag springer. Andra verkar tänka på allt mellan himmel och jord, men för mig är det tvärtom. Just att jag stänger av allt och bara springerspringerspringer är ju det göttiga! Det är jag och siffrorna, benen som orkar mer och mer, och andningen som blir tyngre, sen lättare, sen tyngre men alltid hanterbar, hur mycket jag än pressar mig. Stoltheten över att jag kan och vill, och lyckan i att vara stark! Då behövs inga andra tankar, och då får inga andra heller plats. Det blir en paus och det är det jag behöver. Nu alltså. För det går runt lite. Som i ett till sju här nere, ingen ordning utan mest ett litet kaos. Men sanningen är att jag är modig och stark och ska göra nya saker nu och det är inte fy skam.
En annan sanning är att om jag inte får sålt min bäddsoffa snart så slänger jag ut den genom fönstret. Jag vill inte ha köksbordet under sängen längre. Nu vill jag ha pianot där.
En tredje sanning, utan att falla in i list-svängen igen, är att jag har stunder då jag tycker att det ska bli så himla roligt att jobba på Fritidsresor, till och med mitt i all denna världsomvälvningsångest som drabbat mig. Det försöker jag komma ihåg, annars är det ju ingen idé. Glömmer jag igen får jag väl gå till gymmet och springa lite, så att endorfinerna kickar igång. Jäklar vad gött det är alltså.
Nu är det sent. Jag ska sova.
En annan sanning är att om jag inte får sålt min bäddsoffa snart så slänger jag ut den genom fönstret. Jag vill inte ha köksbordet under sängen längre. Nu vill jag ha pianot där.
En tredje sanning, utan att falla in i list-svängen igen, är att jag har stunder då jag tycker att det ska bli så himla roligt att jobba på Fritidsresor, till och med mitt i all denna världsomvälvningsångest som drabbat mig. Det försöker jag komma ihåg, annars är det ju ingen idé. Glömmer jag igen får jag väl gå till gymmet och springa lite, så att endorfinerna kickar igång. Jäklar vad gött det är alltså.
Nu är det sent. Jag ska sova.
Ett till sju
1. Amanda påminde mig just om hur roligt det är att det är en och samma kille som sjungit in alla stämmor på mina replåtar till Fritidsresor. Det höjde mitt humör! Han falsettar sig igenom alla mina stämmor, gillart.
2. Jag har flytt- förändrings- stress- och livsångest. Så mitt humör var alltså i mycket stort behov av att bättras på eftersom jag håller på att gå i taket och i spillror samtidigt här hemma. Inte bra. Vet inte vad jag ska göra åt det så jag lyssnar på mina replåtar samtidigt som jag läser bok och försöker fokusera lite.
3. Tiden är för knapp i mitt liv och jag vill mer än vad som går. Hm.
4. Det är fint i mitt hem och jag kan i alla lägen, när det känns för svårt, lägga mig i min nya soffa och ta det lugnt. Det gör mig glad. Gud vilken skillnad det gör att ha en soffa i ett rum och en säng i ett annat. Självklarheter kan tyckas, men inte för mig! Inte förrän nu.
5. Den här listan känns fabricerad och ansträngd, antagligen för att jag gör allt för att inte göra det jag egentligen borde.
6. Nån gång i mitt liv ska jag sluta ta jobb som är roliga men som inte är det jag egentligen egentligen vill utan göra det jag faktiskt, verkligen, jättemycket vill. Då kanske stressen släpper. Först måste jag kanske vinna på triss dock, så att jag har lite kapital. Pengar rullar in, det går bra nu. Nej.
7. Jag vill ta med mitt hem när jag flyttar. Men det ska jag inte. Jag ska ta med en väska istället.
2. Jag har flytt- förändrings- stress- och livsångest. Så mitt humör var alltså i mycket stort behov av att bättras på eftersom jag håller på att gå i taket och i spillror samtidigt här hemma. Inte bra. Vet inte vad jag ska göra åt det så jag lyssnar på mina replåtar samtidigt som jag läser bok och försöker fokusera lite.
3. Tiden är för knapp i mitt liv och jag vill mer än vad som går. Hm.
4. Det är fint i mitt hem och jag kan i alla lägen, när det känns för svårt, lägga mig i min nya soffa och ta det lugnt. Det gör mig glad. Gud vilken skillnad det gör att ha en soffa i ett rum och en säng i ett annat. Självklarheter kan tyckas, men inte för mig! Inte förrän nu.
5. Den här listan känns fabricerad och ansträngd, antagligen för att jag gör allt för att inte göra det jag egentligen borde.
6. Nån gång i mitt liv ska jag sluta ta jobb som är roliga men som inte är det jag egentligen egentligen vill utan göra det jag faktiskt, verkligen, jättemycket vill. Då kanske stressen släpper. Först måste jag kanske vinna på triss dock, så att jag har lite kapital. Pengar rullar in, det går bra nu. Nej.
7. Jag vill ta med mitt hem när jag flyttar. Men det ska jag inte. Jag ska ta med en väska istället.
51:50
Jag glömde ju nämna det viktigaste. Att jag har kapat ännu en minut på milen! I lördags skedde detta och dagen då hela baletten går i 12 km/timme är nära. Det är ju själva målet med det här just nu. Det långsiktiga målet är en halvmara, helst Göteborgsvarvet 2011, eftersom jag när detta lopp går av stapeln i år kommer vara i sydeuropa. Så jag har gott om tid att träna! Kanske vinner jag, vad vet man. Jag är ju på gång liksom.
Dagen är kommen.
Japp. Nu är den här. Dagen då det kommer bilder från mitt hem. Jag är ingen fotograf så vänta er inga stordåd, men bilder har tagits och bilder ska visas! Jag har bara fotat det nyaste nya, så för er som aldrig varit här finns fortfarande inga ursäkter, man måste komma och hälsa på mig för att få se hur hela lägenheten ser ut. Och det är lätt eftersom den är väldigt liten, så om man inte gillar mig måste man inte stanna länge för att ha sett mitt hem. Men hit måste man komma för att få se hela härligheten, hur liten den än är!
Ja, som ni ser är det närbilder och långtifrånbilder, lite dålig skärpa och kanske lite konstnärlighetsbrist. Men! Det är min nya fina lägenhet! Hela alltet känns ju nytt och härligt nu när rummet finns och gör att jag inte måste äta, sova och titta på tv i samma rum! Yay för utbyggnad! Lägg särskilt märke till den vita färgen på sängen. Den har jag alltså jobbat mycket hårt för men dessvärre inte fått uppleva den utlovade tillfredställelsen över att ha gjort det själv utan i princip bara fått eländet innan. Folk som säger att det är värt det för att man blir så nöjd med sig själv är antagligen bättre på hemmafix än jag, för jag blev inte så nöjd. Bara ännu mer övertygad om att mitt nästa fixjobb ska göras av nån annan. Som jag ju egentligen redan visste. Men! Strunt samma, nu är det klart om än ojämt och bilderna upplagda. Njut mina vänner. Tack för mig.
Ja, som ni ser är det närbilder och långtifrånbilder, lite dålig skärpa och kanske lite konstnärlighetsbrist. Men! Det är min nya fina lägenhet! Hela alltet känns ju nytt och härligt nu när rummet finns och gör att jag inte måste äta, sova och titta på tv i samma rum! Yay för utbyggnad! Lägg särskilt märke till den vita färgen på sängen. Den har jag alltså jobbat mycket hårt för men dessvärre inte fått uppleva den utlovade tillfredställelsen över att ha gjort det själv utan i princip bara fått eländet innan. Folk som säger att det är värt det för att man blir så nöjd med sig själv är antagligen bättre på hemmafix än jag, för jag blev inte så nöjd. Bara ännu mer övertygad om att mitt nästa fixjobb ska göras av nån annan. Som jag ju egentligen redan visste. Men! Strunt samma, nu är det klart om än ojämt och bilderna upplagda. Njut mina vänner. Tack för mig.
Spännande!
Ojojoj vad spännande livet är! Sitter och skriver en stipendieansökan inför hösten och blir alldeles nervös... Det känns så mycket mer på riktigt när man ska formulera sig och förklara varför just jag ska ha de där pengarna, än när man bara tänker på sitt lilla förhoppningsvis-projekt i sin lilla lägenhet. Ja alltså, projektet ska inte genomföras här i min lägenhet utan jag tänker på det här. Men jag hoppas och tror att det kommer bli av oavsett om jag får stipendiet eller inte, för jag vill verkligen! Som ni märker är jag lite feg och säger inte vad det är. Kanske en annan dag, när jag tänkt lite mer här hemma... Men spännande är det. Åh härliga liv som jag lever. Att man kan älska en dröm så mycket! Livet livet, det är gött hörrni.
Den bästa dagen!!!
Idag har jag haft den bästa dagen på så länge att jag allvarligt talat tror att det är den bästa dagen ever!!!! Det var så underunderunderbart att spela in att jag höll på att börja gråta av lycka ett par gånger! Jag älskar mina musiker högt och innerligt och vill att de ska spela med mig jämt jämt jämt! De gör mina låtar till LÅTAR, som är på riktigt och vackra och så mycket mer än när jag spelar själv, jag är så tacksam att de ville göra det här med mig!!! Det var Johan Gund, som spelat med mig ett tag och som jag hoppas vill spela med mig resten av livet, och Johan Bengtsson som var ny i mitt sammanhang men som jobbade som musiker på ALV i somras, oxå en mycket begåvad ung man, och så Per Gitarrist, som han heter i min telefonbok, för jag fick aldrig reda på hans efternamn... Han tillkom till det här lilla kalaset igår, och fick totalt två timmars reptid men gjorde ett sjukt bra jobb och har redan en plats i mitt hjärta!
Kära nån, jag är alldeles uppspelt och yr.
Kära nån, jag är alldeles uppspelt och yr.
Sträckbänk med kompensationsförsök
Jag vet att jag håller er på sträckbänken, men jag har inte orkat måla stegen idag, så det blir inga bilder än! Och imorn ska jag ju SPELA IN MINA LÅTAR så då blir det inget måleri heller. Kanske på tisdag, om jag inte ska träffa en kanadensisk person och utforska Göteborg på nytt. Jag, som älskar engelska språket högt och innerligt blev alldeles till mig på festen jag var på igår, när jag insåg att det fanns en kanadensare där. Och hon var superhärlig! Hittills är mina erfarenheter av kanadensare att de är fantastiska människor som är fulla av folkvett och intelligens och att man vill krama dem hela tiden för att de är så varma. Detta baseras alltså på de två jag träffat, så undersökningen kan vara lite bristfällig men jag tror på den. Kanada, ett bra ställe med bra folk liksom.
Ja, så inga bilder på det nya fina, men misströsta ej, jag ska gräva fram nåt annat som ni kan få titta på istället! Vänta lite bara.
Vad säger ni om den? Det är Petter och Marcus från min visklass på Nordiska Folkhögskolan som tillsammans älskar och sjunger Ulf Lundell med stor passion och inlevelse. De är härliga pojkar vill jag lova. Petter skriver noveller som jag just nu korrekturläser och det är grymt! Älskar att korrekturläsa, konstigt nog. Älskar Petters mail precis lika mycket oxå, han uttrycker sig som ingen annan i denna värld i detta årtusende. Det värmer mitt hjärta att tänka på honom! Nog om detta, ni känner ju inte honom.
Ska se om jag hittar nåt mer att visa upp idag...
Yes! Det får bli en favorit i repris, den här finns redan på fejjan. Men den är väl värd att visas för världen igen. Från återträffen -08, en fin kväll som ni ser.
Nu ska jag dammsuga.
Ja, så inga bilder på det nya fina, men misströsta ej, jag ska gräva fram nåt annat som ni kan få titta på istället! Vänta lite bara.
Vad säger ni om den? Det är Petter och Marcus från min visklass på Nordiska Folkhögskolan som tillsammans älskar och sjunger Ulf Lundell med stor passion och inlevelse. De är härliga pojkar vill jag lova. Petter skriver noveller som jag just nu korrekturläser och det är grymt! Älskar att korrekturläsa, konstigt nog. Älskar Petters mail precis lika mycket oxå, han uttrycker sig som ingen annan i denna värld i detta årtusende. Det värmer mitt hjärta att tänka på honom! Nog om detta, ni känner ju inte honom.
Ska se om jag hittar nåt mer att visa upp idag...
Yes! Det får bli en favorit i repris, den här finns redan på fejjan. Men den är väl värd att visas för världen igen. Från återträffen -08, en fin kväll som ni ser.
Nu ska jag dammsuga.
52:52
- Kolla in de här siffrorna: 10 km på 52:52!!! Det har jag sprungit idag och nu är jag alldeles hög och stolt! Yay för mig!
- Ikväll börjar Melodifestivalen! Yay för den oxå! Alltid lika underhållande att följa denna resa, jag älskar allt som har med den att göra.
- Ikväll ska jag på fest, älskar hemmafester! Jag älskar tydligen många saker idag, tror det beror på punkt nummer ett i denna lista, och det stavas runner's high. Jag dansar på små moln...
- Kärleken fortsätter! Jag älskar även Tobias Rosén samt hans blivande fru Amanda Pettersson! De var här igår och medan Amanda var sällskapsdam (en sjukt bra sådan) var Tobbe snickare och handyman (även han sjukt bra) och gjorde underverk i mitt hem. Så nu har jag en ihopskruvad ny soffa i mitt vardagsrum, en säng som inte ranglar, en stege att klättra upp i sängen på så jag slipper klättra på byrån, samt en mörkläggningsgardin så att jag slipper visa mig naken för hela Guldheden när jag kliver i eller ur sängen. Det kan vara det här som kallas mer info än ni vill ha men vad gör man. Jag bjuder.
- Det här är ju ingen skönhetsblogg direkt men idag är jag så stolt över mina naglar att jag bjuder på en bild!
Yepp, living on the edge. Det är rött och rosa tillsammans. För det är schlager ikväll!
Imorgon kommer det bilder på lägenheten, måste måla stegen vit så att allt är fint och klart innan jag visar upp.
Tjo!
- Ikväll börjar Melodifestivalen! Yay för den oxå! Alltid lika underhållande att följa denna resa, jag älskar allt som har med den att göra.
- Ikväll ska jag på fest, älskar hemmafester! Jag älskar tydligen många saker idag, tror det beror på punkt nummer ett i denna lista, och det stavas runner's high. Jag dansar på små moln...
- Kärleken fortsätter! Jag älskar även Tobias Rosén samt hans blivande fru Amanda Pettersson! De var här igår och medan Amanda var sällskapsdam (en sjukt bra sådan) var Tobbe snickare och handyman (även han sjukt bra) och gjorde underverk i mitt hem. Så nu har jag en ihopskruvad ny soffa i mitt vardagsrum, en säng som inte ranglar, en stege att klättra upp i sängen på så jag slipper klättra på byrån, samt en mörkläggningsgardin så att jag slipper visa mig naken för hela Guldheden när jag kliver i eller ur sängen. Det kan vara det här som kallas mer info än ni vill ha men vad gör man. Jag bjuder.
- Det här är ju ingen skönhetsblogg direkt men idag är jag så stolt över mina naglar att jag bjuder på en bild!
Yepp, living on the edge. Det är rött och rosa tillsammans. För det är schlager ikväll!
Imorgon kommer det bilder på lägenheten, måste måla stegen vit så att allt är fint och klart innan jag visar upp.
Tjo!
vintervy! Det är vintervackert i
vintervy!
Det är vintervackert i Göteborg och nu ska jag till tandläkaren. Håller tummarna för att det ska gå som det brukar, alltså bra.
Katastrof
Det sägs ju alltid i böcker, på film och typ överallt att när en katastrof inträffar börjar allt gå i slowmotion och man ser allt så himla tydligt och hinner tänka tusen tankar. Det är inte sant. Det är fiktion och i verkligheten ser det ut på ett annat vis. I verkligheten ser det ut så här:
Man står i godan ro och sandpapprar sin loftsäng som man tagit mod till sig och ska måla vit. Man har köpt färg och lånat pensel av händiga vännen som har allt sånt hemma. Man har även, vid ett tidigare tillfälle, köpt en mörkläggningsgardin som står i hörnet av rummet i väntan på att bli uppsatt ovanför fönstret. Man kommer åt mörkläggningsgardinen, som eftersom den är ihoprullad har formen av en lång stång, varpå den faller snett över en utan att man hinner fånga den. Den landar på den nyinhandlade färgburken som ställts på en pall i väntan på användning. Färgburken faller handlöst från pallen ner i golvet, locket lossnar och en halv liter vit färg rinner med ofattbar fart ut över golvet och skvätter på ens byrå.
Allt detta tar en och en halv sekund och ingenting hinner passera revy utan paniken, stressen, svordomarna och svetten kommer efter, om än i direkt anslutning till, katastrofen.
Sedan fortsätter man svära över sitt eget beslut att trotsa alla instinkter och ändå måla sängen själv, eftersom det ju inte kan vara så svårt, och det ska vem som helst klara. Ja, vem som helst klarar det säkert. Men vem som helst omgärdas inte av katastrofer som pekar och skrattar åt en och skriker "vad var det vi sa?!?!?" Vem som helst kanske har positiva minnen och bilder av att vara en gör-det-självare. Jag är inte vem som helst. Jag är ingen gör-det-självare. Jag är motsatsen. En gör-det-duare. En jag-betalar-digare.
Men nu målar jag sängjäveln ändå. Det är inte socialt accepterat eller ekonomiskt försvarbart att anlita en målare för att måla min sängram. Jag förstår detta. Så jag gör det. Trots att hela mitt jag skriker nej.
Man står i godan ro och sandpapprar sin loftsäng som man tagit mod till sig och ska måla vit. Man har köpt färg och lånat pensel av händiga vännen som har allt sånt hemma. Man har även, vid ett tidigare tillfälle, köpt en mörkläggningsgardin som står i hörnet av rummet i väntan på att bli uppsatt ovanför fönstret. Man kommer åt mörkläggningsgardinen, som eftersom den är ihoprullad har formen av en lång stång, varpå den faller snett över en utan att man hinner fånga den. Den landar på den nyinhandlade färgburken som ställts på en pall i väntan på användning. Färgburken faller handlöst från pallen ner i golvet, locket lossnar och en halv liter vit färg rinner med ofattbar fart ut över golvet och skvätter på ens byrå.
Allt detta tar en och en halv sekund och ingenting hinner passera revy utan paniken, stressen, svordomarna och svetten kommer efter, om än i direkt anslutning till, katastrofen.
Sedan fortsätter man svära över sitt eget beslut att trotsa alla instinkter och ändå måla sängen själv, eftersom det ju inte kan vara så svårt, och det ska vem som helst klara. Ja, vem som helst klarar det säkert. Men vem som helst omgärdas inte av katastrofer som pekar och skrattar åt en och skriker "vad var det vi sa?!?!?" Vem som helst kanske har positiva minnen och bilder av att vara en gör-det-självare. Jag är inte vem som helst. Jag är ingen gör-det-självare. Jag är motsatsen. En gör-det-duare. En jag-betalar-digare.
Men nu målar jag sängjäveln ändå. Det är inte socialt accepterat eller ekonomiskt försvarbart att anlita en målare för att måla min sängram. Jag förstår detta. Så jag gör det. Trots att hela mitt jag skriker nej.
Noterat
Saker jag lagt märke till:
- I Göteborg har folk tygskor när det har snöat två decimeter och ännu inte slutat. Det är konstigt.
- Det finns inga byggvaruaffärer i centrala Göteborg. Det är inte centrala business, man får ta sig till förorten.
- När man lägger upp en bild på en känd person i sin blogg läser okända människor plötsligt ens blogg. Trots att man inte skrivit ut kändisens hela namn. Är han taggad i sina bilder på nåt vis?
- Det blir roligare att diska om man häller upp ett glas vin till.
För övrigt blir det ingen glad jagharnyhårfärg-bild, för färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det är mycket mörkare, för tydligen gick det inte färga ur allt direkt utan att det skulle slitas och bli fult. Skit oxå. Jag får gå med ljusbrunt hår med blonda ränder i, i tre veckor. Sen kan jag tydligen komma tillbaka och färga mer. Håret måste typ lugna ner sig innan man kan attackera det igen. Det verkar som att andra inte ser det riktigt så illa som jag gör, men det är inte som jag ville ha det. Så jag är missnöjd. Tur då att det är doppelgängerweek på fejjan så man slipper ha en bild på sig själv. Men hur jag ska göra nästa vecka, det vete gudarna. Barndomsbilder är ju hett iofs.
Beyonce, vilken kvinna hon är! Oj oj oj. Jag sörjer ännu den inställda världsturnén 2001 som jag skulle gå och se i London, på den tiden då det var Destiny's Child. De rockade fett kan man säga. Hon gör ju det själv oxå, så jag får gå och se henne nästa gång hon kommer i närheten. I våras repade jag, så jag köpte ingen biljett. Shit vad jobblojal man är.
Dagens bild:
Jag var ju på semester i Egypten ensam i oktober 2008. Det kanske ni inte tror på nu, men det var gött vill jag lova! Då blev jag brun och det ska jag bli i sommar oxå. För då ska jag på en 6-månaders nånstans. Har inte bestämt vart än. Det får bli sista minuten tror jag.
- I Göteborg har folk tygskor när det har snöat två decimeter och ännu inte slutat. Det är konstigt.
- Det finns inga byggvaruaffärer i centrala Göteborg. Det är inte centrala business, man får ta sig till förorten.
- När man lägger upp en bild på en känd person i sin blogg läser okända människor plötsligt ens blogg. Trots att man inte skrivit ut kändisens hela namn. Är han taggad i sina bilder på nåt vis?
- Det blir roligare att diska om man häller upp ett glas vin till.
För övrigt blir det ingen glad jagharnyhårfärg-bild, för färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det är mycket mörkare, för tydligen gick det inte färga ur allt direkt utan att det skulle slitas och bli fult. Skit oxå. Jag får gå med ljusbrunt hår med blonda ränder i, i tre veckor. Sen kan jag tydligen komma tillbaka och färga mer. Håret måste typ lugna ner sig innan man kan attackera det igen. Det verkar som att andra inte ser det riktigt så illa som jag gör, men det är inte som jag ville ha det. Så jag är missnöjd. Tur då att det är doppelgängerweek på fejjan så man slipper ha en bild på sig själv. Men hur jag ska göra nästa vecka, det vete gudarna. Barndomsbilder är ju hett iofs.
Beyonce, vilken kvinna hon är! Oj oj oj. Jag sörjer ännu den inställda världsturnén 2001 som jag skulle gå och se i London, på den tiden då det var Destiny's Child. De rockade fett kan man säga. Hon gör ju det själv oxå, så jag får gå och se henne nästa gång hon kommer i närheten. I våras repade jag, så jag köpte ingen biljett. Shit vad jobblojal man är.
Dagens bild:
Jag var ju på semester i Egypten ensam i oktober 2008. Det kanske ni inte tror på nu, men det var gött vill jag lova! Då blev jag brun och det ska jag bli i sommar oxå. För då ska jag på en 6-månaders nånstans. Har inte bestämt vart än. Det får bli sista minuten tror jag.
Ett fantastiskt sms
Jag ska snart iväg till frisören, något som alltid gör mig uppspelt och glad, men först delar jag med mig av något fint! Fick precis sms av min forna, älskade kollega, Mats, som med panik i bokstäverna skrev: Ge mig morot jag ber! Vilket alltså är ett citat från i höstas, när lille underbare Vincent i en av mina rytmikgrupper hört fel i en av låtarna, som egentligen går "ge mig mod jag ber", och istället sjöng om moroten... Han är så fiiiiin, lille Vincent. Det är hans lillasyster som är på bilderna från rytmiken, som jag visat tidigare. Önskar att jag hade kort på honom oxå, men icke.. Men hans söta nuna är etsad i mitt minne!
Nu ska jag åka och bli stylad! Yeah!
Förresten så är benen lättare nu, när jag inte går 40 min om dagen till och från jobbet. Det gick så flygande lätt att springa igår! Hade jag inte glömt att tejpa fötterna (det är nåt fel på mina hålfötter, får skavsår av joggingskor, så jag måste tejpa) så hade jag kunnat springa hur långt som helst! Det ska jag försöka göra i eftermiddag. Jag älskar löpband. Och runner's high. Shit vad gött det är.
Dagens bild blir från en spelning jag hade i somras, för nästa vecka ska jag spela in nya låtar! Yay!
Nu ska jag åka och bli stylad! Yeah!
Förresten så är benen lättare nu, när jag inte går 40 min om dagen till och från jobbet. Det gick så flygande lätt att springa igår! Hade jag inte glömt att tejpa fötterna (det är nåt fel på mina hålfötter, får skavsår av joggingskor, så jag måste tejpa) så hade jag kunnat springa hur långt som helst! Det ska jag försöka göra i eftermiddag. Jag älskar löpband. Och runner's high. Shit vad gött det är.
Dagens bild blir från en spelning jag hade i somras, för nästa vecka ska jag spela in nya låtar! Yay!
En klassiker
Den klassiska obekväma känslan har infunnit sig. Jag sitter vid min dator och känner mig lite bortkommen. Kaffet är uppdrucket, allt jag ville kolla på internet är kollat, alla samtalsämnen är definitivt uttömda. Japp, jag har en främling i mitt hem. Som så många gånger förr de senaste två åren när min lägenhet, steg för steg, pimpats och blivit ny och fin, har jag fått stå ut med folk som kommer och går. Så även idag alltså. Men idag är det förhoppningsvis sista gången, för idag är mäta-kvadratmeter-killen här för att utröna vad min nya hyra ska bli! Och han gillar siffror, det kan man utan större ansträngning se när man träffar honom, och han har ett lätt knarr på rösten. Själva han är en klassiker helt enkelt.
Som ni märker bloggar jag alltså för att verka upptagen, min hjärna kan inte plocka fram fler obetydliga samtalsämnen som dessutom inte stör i hans kalkylerande, och han har redan ställt de obligatoriska frågorna om mitt liv, min tillvaro och sagt att Guldheden är ju ett jättefint område att bo i. Det är alltså tyst. Jag försmäktar.
Men så hittar jag den här bilden och livet är plötsligt lättare! Den är från Improvision Song Contest 2008. Gött. Och nu går mätkillen oxå! Yeah.
Som ni märker bloggar jag alltså för att verka upptagen, min hjärna kan inte plocka fram fler obetydliga samtalsämnen som dessutom inte stör i hans kalkylerande, och han har redan ställt de obligatoriska frågorna om mitt liv, min tillvaro och sagt att Guldheden är ju ett jättefint område att bo i. Det är alltså tyst. Jag försmäktar.
Men så hittar jag den här bilden och livet är plötsligt lättare! Den är från Improvision Song Contest 2008. Gött. Och nu går mätkillen oxå! Yeah.
